Yohanna är modell, sjuksköterska, mamma & sambo, etc.

Läs mer i hennes blogg: Yohannas värld

Det där med fett..

Jag har inte jättemycket fett eller så, det har jag ju inte. Men jag har nog alltid tillhört skaran "mindre", tills jag hade fött barn.. Men i mina mått mätta så är det nu över nivån vad jag tolererar!! Helt klart. Oooohja, helt klart.

Jag bröt svanskotan under förlossningen (ingen trodde mig även fast jag storgrät av smärta och hävdade att det är RYGGEN som gör ont, inte "down there"!!), och kom inte igång med mitt gymande igen efter det. Pga. smärtan, och pga en rad andra saker också såklart.

Jag har självklart rört på mig sedan hon föddes, min kära lilla dotter. Men att gå promenader, cykla och "röra på sig" motsvarar inte ens i närheten av livet som aktiv på gym och seriös cardio på olika maskiner. Inte för mig i alla fall. Jag finner det väldigt otrivsamt att vara totalt muskel-lös. För det är jag verkligen just nu! Jag orkar bära min dotter (10,5kg) länge (=statisk träning?), så såklart har jag ju muskler. Och jag rör på mig och går promenader i princip varje dag, ofta flera ggr/dag. Men det är ändå inte tillräckligt!!

Bakgrund inom träning? Jag har tränat olika sporter på bra nivå sedan jag var 6 år gammal! 6!! Det är ganska länge med andra ord, man kan nog kalla det "hela mitt liv"!

Jag ammade dessutom länge (9mån helamning och ytterligare en månad delamning) så jag hade hög förbränning då, men har det inte längre. Det märks tydligt. Nu har jag normal igen. Äsch, inte schysst av naturen tycker jag!

Det är dags för AVFETTNING. Ingen tvekan.

Jag har redan börjat.

Inget socker och godis/glass i veckorna!

Nu när vi flyttat behövs dessutom inte så superlånga promenader för att komma hem svettig och med pump i benen kan jag lova - backarna häromkring är otroliga.... Vilket är bra för tidsramarna ibland.

Men: jag har sug efter småätande (konstig mening!). Verkligen! Då inser jag ännu mer hur kass jag har levt. Jag har satt mig själv så mycket åt sidan i 1 år att jag kommit HELT ur gängorna med mat. Jag har BARA prioriterat min dotter och hennes måltider, och gått utan mat en hel dag - mååååånga gånger. Helt vansinnigt!! Snacka om att kroppen lagrar fettet "för framtiden" när man lever så.. Det är ingen nyhet för mig eller så alltså. Bara förtränging. Fördärv!!!! Varken hon eller jag - eller min sambo - mår ju bra av att jag inte äter vettigt (ingen mat = ilsken!).

Följ mig, jag delar med mig av mina tankar & känslor efter varje löppass nu. Ja du läste rätt: l ö p p a s s ! Nåja, jag lunkar.. men stegring och ökning av intervallernas längd kommer ju ökas. Men l å n g s a m t för att skona alla leder och muskelfästen. Det tar ändå, det vill jag lova!